Jag drömde att jag kom på Markus med en annan tjej inatt. Ser fortfarande bilderna framför mej, fyfan vad hemskt det var. Saknar honom så sjukt mycket så jag nästan dör, men det är ju bara 2 nätter kvar.

Man ska nog inte ta någon för given heller. Det är höst nu och många par gör slut, även dom som man trodde var det perfekta paret. Jag är chockad. Ska inte gå in något djupare på sånt här nu, det vrider sej redan i min mage och jag mår dåligt hela tiden. Hur ska man kunna veta?

Idag har jag gjort något som jag inte gjort på väldigt länge - jag har ätit palt. Riktig pitepalt som mamma lagat, det var riktigt mumsigt. Sen fick vi alla paltschwimen och gick och vilade. Nu har jag jätteont i magen av någon konstig anledning, skulle ha behövt en vetekudde att värma och lägga på magen. Om någon har en till övers - hör av er!

Klassfest igår. Var helt sjukt trevligt - mycket skratt, lite dans och lite tårar. Allt i sin ordning, men vilken bra klass vi hade alltså :) Jag gick aldrig ut på krogen men det ångrar jag inte heller, är less på allt vad uteliv heter. Jag gillar inte att dansa till skitmusik och jag orkar inte heller bli uppraggad av patetiska och desperata killar. Vad är egentligen bra med puben?
 Åssit!

Jag ska på bal nästa lördag. Killar (om det är några som läser): Man ringer INTE till en tjej en vecka i förväg och säjer att hon ska på bal. Så frågorna är:

1. Hur ska jag få tag i en klänning på den tiden och i rätt prisklass och som ska gå att ta med i en resväska?
2. Vem ska fixa mitt hår?

Jag tror jag ska köra på en vanlig svart, knälång cocktailklänning om jag hittar någon sån.

Jag och brorsan var på bio igår och såg Mamma Mia! och jag är positivt överraskad. Jag trodde den skulle vara lite halvtråkig sådär men jag satt och log typ hela filmen och efteråt kände jag mej så lycklig. En riktigt härlig film. Blev lite besviken över att mamman valde fel kille i slutet men spelar roll. Amanda Seyfried som spelade Sophie är ju också vacker som en dag, och ni som sett Veronica Mars ser väl att det är Lilly?

Min pojkvän svarar “Ja?” när han svarar i telefon. Ungefär som “Vad vill du?” låter det. Sen så ringer jag alltid när han sover så jag säjer alltid:

“Förlåt. Jag kan ringa imorgon.” eller “Förlåt. Jag ringer sen.”

Och när jag ringer dagen efter eller lite senare så svarar han som vanligt “Ja?” också frågar jag om han sover… och det gör han.

Var tvungen att göra lite research och hittade snabbt några elakingar.

Wetas (Till vänster)
En bladning mellan en kackerlacka och en syrsa. Fyfan vad äckligt. Kackerlackor är det vidrigaste som finns… tänk då en hoppande kackerlacka. Usch! Det finns även GIANT Wetas - 20 cm långa, fyfan!

Harvestman (Till höger)
Jävligt äcklig spindel. Kallas även “Daddy longlegs”. Alltså, jag har ingen spindelfobi och småpindlar är inga problem men den där skulle jag nog få lite problem med.

Köttätande jättesniglar
Jag vill inte veta om dom tuggar på människor också men jag lär få hjärtinfarkt om jag har en sån i sängen. Sniglar är slemmiga och äckliga och ska inte vara stora eller köttätande.

Lysmaskar
Okej, dom finns väl i sverige också? Jag har inte sett så mycket larver i mitt liv och så länge dom stannar i skogen och inte kommer in i huset så är det nog inga problem. Att dom lyser på stjärten är ju ändå lite coolt.

JAG SKA TILL ANDRA SIDAN JORDKLOTET OM 2 VECKOR.

Panik!!!!

Vad ska man packa ens?! Behöver man vaccin?! Vad finns det för äckliga djur?! Vart i helvete ska vi bo?! Hur hittar jag en Kiwi?!

Ingenting är planerat. Ingenting. Dom 3 männen jag ska åka med (ja, vi har fått en till medresenär) tar allting för dagen vilket är ganska skönt ibland… men inte i det här läget. Vi kommer att komma dit, bo på hostel i en vecka men sen då? Ingen aning. Vi har då inte ens bokat vandrarhemmet.

Jag är störd i huvudet ibland. Jag har alltid sagt att “jag förstår inte hur folk kan vara så svartsjuka, det är ju viktigt att lita på varandra i ett förhållande”. Det är ju det viktigaste, och jag litar på Markus MEN jag litar inte på tjejerna (särskilt INTE svenska tjejer). Dessutom kan ju vad som helst hända… gäng och grejer. Han var ut i Halmstad igår och lovade att ringa… klockan 01.00 hade han fortfarande inte ringt och han är inte den som struntar i att ringa om han lovat.

Till slut ringer han och då berättar han att både André och killen dom bor hos hade stuckit iväg med varsin tjej och nu gick han och Philipp för att undvika att bli nedslagna av ett gäng på 7 killar som sökte bråk. Jaha, då blev jag ju inte mindre orolig. Dessutom sa han att han förstod varför jag är så orolig eftersom att svenska tjejer (vad var det jag sa?) är rätt… lösaktiga…

“Snälla… ring mej då du kommer hem så jag vet att du är okej? Förlåt att jag är en tönt och är så här orolig men jag kan inte hjälpa det…”

Han ringde i alla fall inte alltför sent och allt var frid och fröjd. Men varför blir man sådär? Jag försökte verkligen intala mej själv att allt var bra och JAG VET att han aldrig skulle göra någonting han skulle ångra sen men likväl låg jag och vred och vände på mej och kände hur stenen i magen bara blev tyngre och tyngre.

Jag är alltså precis som alla andra svartsjuk. Skillnaden är att jag inte blir arg utan jag blir bara utom mej av oro. Ska köpa en sån här t-shirt.

Har bara varit 5 dagar hemma och det känns redan för länge. Jag åker om 1 vecka och det känns som en evighet, jag längtar så sjukt mycket. Även fast jag fortfarande har en hel del att fixa.

Mamma tog för övrigt bilen imorse. Surt. Då var man fast här i Svensbyn.